
Kvällen innan så tog dom PKU provet, när dom misslyckades att ta det 3:e gången så gatt jag lämna han där och gå på rummet. Jag klarade inte av att se hur dom stack han... Jag bara grät o grät! Men när han kom tillbaks så såg han så nöjd ut!
Onsdag morgon va här, jag skulle få ta hem vår underbara son! Men lite nervös var man allt, hur skulle jag klara det men det har gått som smäck hittills. :-)
Vi for från BB så fort som läkarn hade skrivit ut oss. Vi for till syrran och drack väldigt gott kaffe, om man jämför med sjukhusets... Vi la Anton bredvid Saga... Man har alltid tyckt Saga varit så liten men shiit va stor hon blev. *haha*
När vi kom hem så väntade där en stolt mormor och morfar! Mamma hon höll på å ställa iordning middagen och pappa han hade eldat. Det va en härlig känsla att komma innanför dörrn!
Vi fick tårta och fika när vi kom hem, sen la vi oss o vila tills middan va klar.
Sen på kvällskvisten, så kom resten av släkten men sen dess har det vare lugnt. Mamma har vare hit, och pappa oxå några ggr. Det är så skönt att veta att man har mamma och pappa så nära, det är alltid en lättnad om man behöver deras hjälp. För föräldrar är det bästa man har, så jag hoppas Anton tycker det oxå sen.




.jpg)









