Oj va jag tyckte synd om Micke natten på BB... Den stackarn fick sova på en hård brits! Vi var ensam på hela BB, så jag tyck dom ha kunnat styrt in en patient säng som jag fick sova i iaf.
Anton, vilken underbar bebis, måste va mors arven....han är så snäll! Han sov jätte bra hela natten och sög sig fast i bröstet som en igel helt utan problem! Va tårar kan falla lätt...behövde bara titta på han så rann tårarna. Efter lunchen så åkte Micke hem, han lämnade mig där alldeles ensam, guuud va jag tyckte att det va hemskt... men det gick ju det oxå!
Dagarna på BB gick väldigt, väldigt sakta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar