Äntligen hemfärd!

Kvällen innan så tog dom PKU provet, när dom misslyckades att ta det 3:e gången så gatt jag lämna han där och gå på rummet. Jag klarade inte av att se hur dom stack han... Jag bara grät o grät! Men när han kom tillbaks så såg han så nöjd ut!

Onsdag morgon va här, jag skulle få ta hem vår underbara son! Men lite nervös var man allt, hur skulle jag klara det men det har gått som smäck hittills. :-)

Vi for från BB så fort som läkarn hade skrivit ut oss. Vi for till syrran och drack väldigt gott kaffe, om man jämför med sjukhusets... Vi la Anton bredvid Saga... Man har alltid tyckt Saga varit så liten men shiit va stor hon blev. *haha*

När vi kom hem så väntade där en stolt mormor och morfar! Mamma hon höll på å ställa iordning middagen och pappa han hade eldat. Det va en härlig känsla att komma innanför dörrn!

Vi fick tårta och fika när vi kom hem, sen la vi oss o vila tills middan va klar.

Sen på kvällskvisten, så kom resten av släkten men sen dess har det vare lugnt. Mamma har vare hit, och pappa oxå några ggr. Det är så skönt att veta att man har mamma och pappa så nära, det är alltid en lättnad om man behöver deras hjälp. För föräldrar är det bästa man har, så jag hoppas Anton tycker det oxå sen.

Den 8/12

Oj va jag tyckte synd om Micke natten på BB... Den stackarn fick sova på en hård brits! Vi var ensam på hela BB, så jag tyck dom ha kunnat styrt in en patient säng som jag fick sova i iaf.

Anton, vilken underbar bebis, måste va mors arven....han är så snäll! Han sov jätte bra hela natten och sög sig fast i bröstet som en igel helt utan problem! Va tårar kan falla lätt...behövde bara titta på han så rann tårarna. Efter lunchen så åkte Micke hem, han lämnade mig där alldeles ensam, guuud va jag tyckte att det va hemskt... men det gick ju det oxå!

Dagarna på BB gick väldigt, väldigt sakta...

Den 7/12

Vi kom till syrran strax efter midnatt. Vi gick och la oss men hann inte ens gå en kvart förens mina värkar började... Jag bara vankade o vankade...visste inte riktigt vad som var på gång. Jag gick in till syrrans sovrum och frågade vad som var på gång, så vi plockade fram numret till förlossningen och ner bar det igen. När jag kom in dit igen så var klockan runt 05.00, dom gjorde en ny CTG kurva, och ens innan jag kände att en värk va på gång så va pulsen hög. Ganska så fränt egentligen. :-)

Jag va så jävla trött, varken jag eller Micke hade fått sovit nåt. Så jag fick en morfin spruta i benet, 2 alvedon och en propavan. Sen sov jag i 3 timmar iaf.

Eftersom allt hade avtagit, så tog vi vårat pick o pack och åkte hem till djuren och hemmet! Det va ganska så kallt, så vi gatt ju hem å elda.

Runt kl 15 så började värkarna krypa på igen... Maria, vår förra granne, hon kom ner och kollade läget... Och hon tyckte vi skulle åka in eftersom mina värkar va ganska starka då men jag ville avvakta men tillslut så insåg även jag att vi gatt åka in.

Jag ringde ner till förlossningen och sa att vi kommer in under kvällen. Jag ville till syrran o drick kaffe först. När vi va hos syrran o försökte njuta av en koppkaffe, så blev t.o.m hon orolig och sa att jag skulle åka in. Värkarna kom bara tätare å tätare och ondare o ondare gjorde dom.

Vi blev inskriven 18:15 och då var jag öppen 2 cm, jag ville ha EDA men dom tyckte jag kunde prova sterila kvaddlar först. Och satan i gatan va ont dom gjorde att få!!! Ha ruterna vare tunnare så har dom sprucke! Strax före kl 20 så kände dom igen, och då var jag öppen 7 cm, så dom tyckte det gått fort. Själv så tyckte jag det tog en jävla tid!! Sen tyckte jag inte lustgasen hjälpte ett dugg men det gjorde den säkert...

Klockan 22:03 så låg en liten pojke på min mage, helt underbart vacker! Att nåt så vackert kan komma ut ur en...helt oberskrivlig känsla!

Pojken, vid namn Anton, vägde 3495 gram och var hela 51 cm lång!! Vår älskade son!

Kajsa Kavat i ramsele

Lördag den 6/12 så tog jag och Micke med mig Agnes till ramsele på Kajsa Kavat marknan. Vi började med att fara upp till Hans o Tina och kollade deras aktiviteter i stallet. Agnes fick en tur på ponnyn Viggo. Han va så söt å liten! En sån liten ponny skulle Agnes ha haft. ;-) Innan vi for därifrån så gick vi en tipsrunda, priset var en halvdags tur men nån vinst verkar det inte ha blivit iaf... :-/

Sen for vi utanför vulken, där hade dom skotervisning. Man blir bra sugen på en skoter, helst när snön vräker ner som aldrig förr...

Vi var lite små frusna, så vi tog bilen upp till pappa och Stefan. Där så var det varmt och skönt! Innan vi for hem så gick vi omkring på marknan, vi köpte en dörrkrans och en tunnbröds påse.

När vi kom till junsele så for vi tre och åt på pizzan, mmm så gott det va! Eftersom det hade snöat och det va lite små kyligt, så passade vi på att ta in hästarna på kvällskvisten. När vi var på väg in så fick jag nå jävulskt ont i ena sidan, kunde knappt gå... Kände nåt va knepigt! Så när jag kom in gick jag på toan, visade sig där att jag hade en liten blödning. Ringde syrran i ren panik och hon tyckte jag skulle ringa förlossningen. Så jag ringde dit, och dom tyckte jag skulle komma in.

Och det va ju självklart att inte pappa va hemma då...så Tjabo han fick följa med till stan, och hästarna, dom hann inte ens skita i stallet förens dom va ute igen...

Jag tyckte samtidigt det kändes knepigt att åka in när jag inte ens hade nå värkar eller att vattnet gått.

När vi kom dit så gjorde dom en CTG kurva på mig och kände om jag öppnats nåt men tappen den låg bakåt. Vi blev erbjudna att sova där men vi tog bilen till syrran istället. Tjabo han fick sova i garaget åt syrran. Jag la dit min jacka så var han lugn....

Advent, snart jul.... :-o

Tjabo när han sover i sängen bredvid mig....

Det känns skönt att man städat och gjort advent hos alla som jag brukar hjälpa nu.... Fast i år så fick brorsan klara sig själv...tyvärr! Pappa var jag och syrran hos i 2 dagar och greja på men ack så mysigt han fick det. Sen hos Harald så slängde jag upp hans gardiner, gick snabbt och smidigt.

I lördags så var jag och Micke till backe och kollade på innebandy, Backe vann med 8-3. Alltid roligt att gå dit när det jämt är så mycke folk där! Sen så följde Matilda med ut på näse, och där fick vi mat av pappa. Gooott va det!

Jag hade bestämt mig för att lämna Tjabo hos pappa den här dagen, och det var tungt. Grin så fort som jag tänker på det! Hos pappa har han det lika bra som hos mig men han lämnade mig inte ur blicken i lördags... Ungefär som att han kände på sig att jag skulle lämna han... :-(

På kvällen så kom Lars, Maria och Åke hit. Dom drack glögg och vi satt o prata och hade det trevligt.

Söndag morgon så vräkte snön fortfarande ner....hela söndagen och även idag så snöar det... Det är väl typiskt att snön vräker ner som värst när man inte ens har en skoter i år... :-( Jag är så avundsjuk på alla som kör omkring på sina skotrar, så man kan ju hoppas att det blir en varm och skön januari istället då...så all snö bara, POFF...borta... *hehe*

Nu har jag bara 9 dagar kvar tills tiden går ut...om det oxå bara kunde säga POFF så att den här lill* krabaten kommer ut... För jag känns vilja röra mig normalt igen, och fara ut och rida! Nu när det har kommit så här mycket snö så skulle jag bara vilja fara ut och pulsa i djupsnön innan det blir en massa skare, för sen så är det ju kört.... Hmmm...

Nä nu så ska jag ta och spela lite Alfapet på datorn, enda som gör att dagarna går snabbare...