Vi kom till syrran strax efter midnatt. Vi gick och la oss men hann inte ens gå en kvart förens mina värkar började... Jag bara vankade o vankade...visste inte riktigt vad som var på gång. Jag gick in till syrrans sovrum och frågade vad som var på gång, så vi plockade fram numret till förlossningen och ner bar det igen. När jag kom in dit igen så var klockan runt 05.00, dom gjorde en ny CTG kurva, och ens innan jag kände att en värk va på gång så va pulsen hög. Ganska så fränt egentligen. :-)
Jag va så jävla trött, varken jag eller Micke hade fått sovit nåt. Så jag fick en morfin spruta i benet, 2 alvedon och en propavan. Sen sov jag i 3 timmar iaf.
Eftersom allt hade avtagit, så tog vi vårat pick o pack och åkte hem till djuren och hemmet! Det va ganska så kallt, så vi gatt ju hem å elda.
Runt kl 15 så började värkarna krypa på igen... Maria, vår förra granne, hon kom ner och kollade läget... Och hon tyckte vi skulle åka in eftersom mina värkar va ganska starka då men jag ville avvakta men tillslut så insåg även jag att vi gatt åka in.
Jag ringde ner till förlossningen och sa att vi kommer in under kvällen. Jag ville till syrran o drick kaffe först. När vi va hos syrran o försökte njuta av en koppkaffe, så blev t.o.m hon orolig och sa att jag skulle åka in. Värkarna kom bara tätare å tätare och ondare o ondare gjorde dom.
Vi blev inskriven 18:15 och då var jag öppen 2 cm, jag ville ha EDA men dom tyckte jag kunde prova sterila kvaddlar först. Och satan i gatan va ont dom gjorde att få!!! Ha ruterna vare tunnare så har dom sprucke! Strax före kl 20 så kände dom igen, och då var jag öppen 7 cm, så dom tyckte det gått fort. Själv så tyckte jag det tog en jävla tid!! Sen tyckte jag inte lustgasen hjälpte ett dugg men det gjorde den säkert...
Klockan 22:03 så låg en liten pojke på min mage, helt underbart vacker! Att nåt så vackert kan komma ut ur en...helt oberskrivlig känsla!
Pojken, vid namn Anton, vägde 3495 gram och var hela 51 cm lång!! Vår älskade son!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar